Seglar vidare . 28/9-2015

Varmt så det förslår 32 grader i skuggan. Nu vill vi vidare. Om vädret tillåter sticker vi imorgon eftermiddag. Ska bli spännande och se hur det här går. Fem dygns segling vår längsta så här långt. Vi kommer att rapporter via kortvågsradio till Mathias, Lennarts äldste son som lovat att föra det vidare till hemsidan. Vi tror inte att AIS’en klarar Atlanten .Radio Sörmland sänder kanske via satelit telefon.

Båten har varit utsatt för rengöring både invändigt och utvändigt . Uppgiften utfördes när det var som varmast under dagen,nödvändigt men fel tid på dagen.
Imorgon skall det handlas mat, båt och besättning förberedas sen bär det av.
Vi hörs.

Lissabon.

Vänligheten i bemötande slutar aldrig att förvåna.Vi möts utanför hamnen av hamnpersonal per båt efter VHF kontakt. Vi lotsas in till angiven plats där personal möter och förtöjer båten.Det kallar jag ett föredömligt bemötande av ett pensionärs par.
Väl inne på hamnkontoret efter incheckning får vi information om allt som vi kan behöva.
Incheckning följer samma mönster i varje hamn. Pass, ägarintyg, samt att försäkringsbivis på båten skall uppvisas.
Vi fick besök av polis utöver vanlig incheckning i vår förra hamn. Denne för övrigt sympatiske polisman skulle absolut ha ett registreringsnummer på båten. Vi har internationellt intyg från transportstyrelsens fartygsregister på engelska ,vilket inte dög eftersom det saknade registreringsnummer . Till sist accepterade han vår cal sign till Vår VHF radio som inte alls är något nummer utan SDUF.
Ordningsam var han och trevlig men lite väl ambitiös .
Det råder en viss oro eller spänning inför vår längsta överfart så här långt. 550 sjömil rakt ut i Atlanten. Spännande. Vi vet att den värsta biten av hela projektet är resan från Sverige till Kanarieöarna .
Väl där så är resan till Kariben oftast rätt enkel.
Vi gör vad vi kan för att uppfylla vårt måtto som är Vi ska Ha Det Lugnt Och Skönt.

Sitter på krogen efter en händelserik dag.

Vaknade i skaplig tid för att segla till Lissabon. Seglatsen kom aldrig igång ankaret satt fast. Vid försök att köra loss ankaret lossnade peken. Inget kul läge! Vi satt där vi satt. Efter en del överläggningar sågade Lennart av kättingen. Senare i hamn monterade Lennart bort den demolerade peken. Det känns skönt att den är borta. Ankaret, det nya sitter på plats. Gårdagens vågor på ca fem meter var imponerande. Lennart lider av ständig "nästan sjösjuk" i form av illamående. Eila är helt oberörd , hon skriker ibland av hänförelse när vågorna är extra höga. Imorgon blir det Lissabon, sen Madeira.
Seglarlivet är på ett sätt förutsägbart ,det händer alltid något.

Glädje.

Efter åtta dagar i en hamn som bjöd på ett makalöst gungande kunde vi efter 75 NMknyta fast vid en brygga som var helt stilla. Vi blev mottagna av ett tiotal Norrmän som
hjälpte till med angöringen i mörkret. Tänk att uppleva näst intill lycka över att få somnamed båten förtöjd i stillhet i Fiqueira da Foz hamn

Det tjuter i riggen.

Vi ligger kvar i Povoa de Varzim. Det regnar,blåser, gungar,rycker i förtöjningstamparna som just nu är tio till antalet. Inne har vi det varmt med hjälp av el-element, Klockan är ett och det är nästan mörkt ute. Oron över förtöjningarna finns där hela tiden. Vågorna stoppar inte mot piren utan rullar in i hamnen. De har nu en höjd på fem meter när de kastar sig mot piren.
Allt är kraftfullt och egentligen vackert som skådespel om vi slapp ligga här. Tänk att få vara åskådare i en varm bil och titta ut mot dessa vansinnigt gungade fritidsbåtar.

Det är tydligen så här seglar livet är. Ena stunden fullständigt underbart för att i nästa vara
vått,kallt,gungigt, otryggt, otroligt olustigt, en alldeles för lång väntan på att det ska bli bättre.

Samtidigt så är det kul och spännande, det stämmer nog att seglare är lite ”blåsta” eller galna för att uppskatta det här livet. Mitt i allt så är livet ganska enkelt, äta,sova,sköta båten, ha koll på väder, och förtöjningar. Eila sitter och läser, jag kollar in nyheter via Wi-FI och surfar förstås.
Vi är glada över att slippa detta väder till havs, hellre här än där.

Portugal.

Vi sitter i båten och äter pizza samtidigt som vi tittar på rapport. Har under dagen avverkat 52 NM för motor. Svaga vindar från söder. Atlantvågorna är imponerande, omärkliga och ändå upp till fyra meter höga. Natten till idag låg vi vid Islas Cies, en ö utan hamn. Vi rodde in till ön och fick för första gången uppleva svårigheten att med kraftig dyning angöra en sandstrand.

Utsikten över ön är svårbeskrivlig. I förgrunden sandstranden med turkos färgat vatten i bakgrunden bergstoppar på över två hundra meter däremellan grön frodig vegetation, med en del villor . Det var så vackert. Ljudkulissen var brytande vågor mot sandstranden.

Vädret är inte så kul, dis och dimma och inte särskilt varmt. Gårdagen på ön var varm men till havs är det fortfarande kallt.
Vi ligger nu i Povoa de Varzim. Lite trötta på fiskebyar har skapat en längtan efter städer. Imorgon tar vi tunnelbanan in till Porto. Skall bli jättekul.

Hemlängtan har påverkat mig kanske mest för att ett barnbarn Johan 6 år är allvarligt sjuk.
IVA i Falun samt hjärtavdelning, stackars barn och föräldrar. Den värsta krisen är över och det ser ut att gå bra. Nackdelen med att vara borta länge är att vi eller jag kan inget göra åt det som händer hemma.

Det är skönt att ligga i hamn, få till gång till WI-FI, el och slippa oron över om ankaret sitter.
Under de senaste två veckorna har vi legat på svaj i 12 nätter.

Planen är att ligga här under några dagar innan vi fortsätter mot Lissabon ,mera storstäder.
Sen väntar överfarten till Maderia 550 NM sen är det bara 250 NM till Kanarieöarna.
Vi träffade en Britt på bryggan idag som seglat till Karibien fem gånger han tyckte att Karibien är förstört numera genomkommersialiserat. Vi får väll se?

Lennart o Eila

Äntligen varmt.

Efter tre dagar med härlig segling har vi nått värmen. Under sista etappen åkte vinterklädernaav plagg efter plagg ,nu är det kortbyxor som gäller. Eila och jag ägnade sex timmar för att få in text och bilder på hemsidan i går kväll, suck ,utan att lyckas. Senare på kvällen slutade min nya telefon att fungera.
Men vad gör det. Solen skiner vädret och omgivningen är fantastisk. Vi sticker nu mot Vigo.
Kommer att vara utan Wi-FI under tre till fyra dagar.
Må väl, det gör vi.

Lennart o Eila

Äntligen över !

Utfärden från Brest blev oväntad hastig. Vi borde ha läst på vad som kunde hända. Vi fick en väldans fart över 11 knop medström som sen mötte Atlantvågorna. På håll såg det ut som en tsunamivåg . Havet guppade åt alla håll under ett på timmar, inte kul.

Roligare var det at få sällskap med lekfulla delfiner. Dessa djur skapade en sann glädje ombord varje gång de dök upp.
Dök upp gjorde även tre valar som simmade parallellt med båten på ungefär hundra meters avstånd. När de sedan vände och simmade mot vår båt hoppades vi att de bara ville säga hej och inte leka med oss. Valarna var större än vår båt och bjöd även på sång och blåste vattenkaskader. Mäktigt.

Tredje besöket var ett par gulliga småfåglar som vilade upp sig och fångade småflugor innan de fortsatte sin väg..
Vädret var skiftande, men med lugna vindar. Sol, dimma, åska,vindstilla, blåst.

Ett av hjärnspökena tog sig uttryck i att Eila, oroligt blickande mot befarade åskmoln trodde sig se en mindre tornado. När de blev två såg hon att det var valar på avstånd son sprutade vatten högt upp i luften. Skönt, kändes det.

Angöringen i den svartaste natten kryddad med tät dimma var spännande. Nästa hjärnspöke dök upp. Det tycktes som vi först åkte uppför och därefter nedför mot inloppet, där det såg ut som en jättestor kinesisk djonk låg i vägen. Närmare såg vi att det var stadsljus som klättrade uppför en bergssluttning.

Vid femtiden ankrade vi upp. Fyra meters tidvatten. Skönt att få sova efter tre vaknätter.
Efter ett dygn orkade vi ta oss in till stan Cedeira med hjälp av jollen. En ren och snygg och alldeles fantastisk liten stad.

Det är svårt att fatta att vi är i Spanien. Vi planerar nu för korta etapper och inga nattseglingar innan överfarten till Madeira. Vi skulle vilja gå på fotboll i Porto. Lissabon väntar.