En olycka kommer sällan ensam…

Nu har vi tillryggalagt en tredjedel av Atlantseglingen. Vi skulle inte till Kap Verde, men gissa var vi är nu? På ön näst längst till nordväst, dit vi tog oss i en kuling från norr med maximalt revade segel och därmed en någorlunda trygg segling trots vågor på stundtals, som vi uppskattar det ,fem-sex meter under mer än ett dygn.
Vi ligger på Mindelo Marina och det av två skäl: Eila har tvistat till sitt högerknä och behövde uppsöka läkare, kunde inte stödja på benet alls. Dessutom har fästet till generatorn lossnat genom att en bult som höll den gick av.
Eila har fått en läkarkonsultation och märkliga upplevelser: två marinaarbetare bar henne i stol flera hundra meter, från båten till hämtande ambulans. De hade ringt efter den från marinan. Nu har hon höger ben stödgipsat efter röntgen som inte visar brott. Gipset gör det svårt att röra sig annat än på plan mark med kryckor. Vi har därför tagit in på hotell tre minuter från marinan. Två veckor är ortopedens uppskattning av hur lång vila hon behöver, gipset går från halva låret till ankeln, på baksidan av benet.
Vi har trots allt upplevt så mycket hjälpsamhet och glädje mitt i allt. Bland annat träffade vi i väntrummet hos läkaren en norsk familj med rötter på Kap Verde. Dottern Nadja, 19 år, erbjöd sig att tolka hos läkaren, de följde med via apotek för kryckor, till ett hotell med hiss. Sen åt de middag på vårt hotell med oss. Fantastiska personer, de ska få en visning av Archipelago innan de återvänder till Oslo.

Skickat från Windows E-post

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

13 thoughts on “En olycka kommer sällan ensam…

  1. Tack för info,
    Hälsa Eila, hoppas NI har det bra ändå, och inte stressar. NI har ju inte bråttom nu.
    Tack för att Du kollade upp att det finns segelmakare åt Carlos när dom kommer.
    / Gott nytt År hälsar Janne, OSK-radio

  2. Trots vissa motgångar så vrkar ni må hyfsat bra . Sköt om er och ett gott slut på 2015 och en fin början på 2016 . Och när ni kommer till Aruba så hälsa från mej , ekot kanske finns kvar trots att det är 49 år sen jag lämnade ön. Ha en fin seglats , nu kan det bara bli bättre !

  3. Jaha ja. Stackars Eila! Hoppas du inte har alltför ont men det är ju väldigt jobbigt att inte kunna gå ordentligen med båda fötterna på jorden! Och att segla med bara ett ben att stå på måste ju vara helt omöjligt. Så ta det nu lugnt och invänta Eilas ben. Vilket ni verkar göra förstås. Tids nog hinner ni över Atlanten! Kramar till er båda två! Berit

  4. Hej så spännande att få följa er på ert stora äventyr! Hoppas knät snart blir bättre ! Kramar ifrån oss på Kvinnojouren Moa genom Eva?

  5. Hej. För oss landkrabbor är det skönt att veta att huset står still utan 6-metersvågor runt om. Låter dramatiskt. Spännande att följa resan. Kanske stöter ni på Cesaria Evaros kompgrupp när ni är på Kap Verde. Gott nytt år och lycka till framöver!

  6. Tråkigt med Eila fast lite skönt att höra att folk är hjälpsamma 🙂
    Ha ett gott slut på året och ett gott nytt år ???
    PS skönt för dig Lennart att det inte är bara du som drabbas 😉

  7. Jag är glad att det är ni som gör denna resa och inte jag. Själv hade jag fegat ur för länge sedan. Å andra sidan så märker ni ju att ni lever och då ingår det ju både fantasiska uppleverser och mer plågsamma :). Hoppas Eilas ben snart blir bättre och att ni lever i nuet just där ni är. Nederländska Antillerna är värda att stanna vid. Jag firade femtioår på Curacao och kan tänka mig fler turer dit. Ha det gott nu och ta hand om er.

  8. Oh hjälp ? Hörde från Martin. Men skönt med ljuspunkter i eländet. Hoppas Eila och båten snart mår bättre. Vi tänker på er. Gott nytt år!!!!

  9. Bästa Lennart och Eila! Ta det nu lugnt. Kap Verde är fint och varmt. Hoppas att ni kan ha det bra trots allt. Kram och här är det nu nyår så
    Gott Nytt År hälsningar Gunnar