Inte bara solsken.

Under tre dagar har vi legat på svaj i Rodney Bay på st Lucia. Vinden är mer än kraftig det medförda regnet drycker upp regelbundet dygnet runt. Eftersom vi har alla fönster öppna pga värmen får vi stiga upp och stänga allt ca tre gånger per natt. Vi lyssnar på talböcker spelar kort och läser. Arto Pasalina har med glädje avlyssnats på klingande Finlands svenska ur högtalarna i i båten.Det börjar krypa i kroppen på Eila hon vill vidare.
Eftersom vi inte klarerat in kan vi inte gå i land , vi ligger utanför en badstrand med ett flertal hotell som varje kväll/natt har live musik eller disco. Volymen är kraftfull med mycket skrikande från discjockeyn.
Maten börjar ta slut så vi måste antingen klarera in eller chansa på att smyga i land och handla. Låter som en spännande idé att illegalt ta sig in i landet för att handla mat. Undra vad straffet är för illegal invandring.
Vi hoppas på att träffa Ingvar o Tuija som vi seglade tillsammans med till Kanarieöarna . Vi har försökt att ses nu i snart tre månader utan att lyckats. Lennart

Skickat från min iPad

Martinique o St Lucia

Ett gammalt vackert bibliotek ger ett modernt bra internet, så här sitter vi i svalkan o kan ta kontakter med omvärlden igen. Mobilerna har inte fungerat på något sätt här, trots telenors försäkran. Men, det går att maila oss eller skriva på bloggen.
Vi har haft två veckor med Lisa ombord, besökt St Lucia söder om Martinique. Där låg vi i Rodney bay på svaj innan vi klarerade in och var två nätter i marinan för att fylla på vatten, gasol o matförråd. Lennart hittade en ryggmassage som gav lite lindring för hans stackars kropp. Den mår inte bättre i värmen, tyvärr. Efter det besökte vi en omtalad vik, Marigot bay, som vi inte kunde se tjusningen med. Vi kom i en tropisk störtskur, tog en boj och tog dingen in nästa morgon, bara för att snart konstatera att vi ville därifrån. Det blev Rodney bay igen och ett besök på Pigeon Island, naturreservat.
Nu har Lisa åkt hem, är just nu i Oslo åtta timmar, och vi gruvar oss för motorn. Den ryker emellanåt med blå rök, och vi hade en himla tur igen med kontakter. Här pratas inte engelska, men en fransk lots råkade vara på samma plats som vi, ringde upp en lokal Volvo Penta resentant som Lennart fick prata med, svenska. Ibland flyter det på!
Nu får vi vänta till veckan när vi får ombord en mekaniker som ska göra en bedömning av läget, Lennart sitter f ö och letar priser på nya motorer, så det känns inte så kul. Och kanske inte så billigt heller, vi får se.
Annars är det skönt o avkopplande med värme, trevliga o hjälpsamma människor och lagom med bad. Vi såg hajfenor utanför ön, så lite mindre är lusten just nu. En kille som jobbade med helt annat än taxi ställde upp o körde oss med sin bil kl halv sex på morgonen till Lisas flyg o körde lennart o mig tillbaka igen för en rimlig slant. Sånt är så lätt att hitta här, man får hjälp när man bäst behöver den. Gott för själen.

Skickat från min iPad

Fort de France

Sedan några dagar har vi besök av Lisa vår yngsta dotter. Vädret är varmt 28 grader i vattnet. Vattnet har samma färg som i poolerna hemma, kristallklart med en massa färggranna fiskar.
Vi har haft svårt att hitta bra internetuppkopplingar och sitter nu på McDonalds som inte kunde göra glass i värmen, men nätet fungerar. Vi behöver fixa med en säkring som är troliga felet med instrumenten och som gör att vi inte har autopiloten som hjälp och inte djupmätare.
Seglingen från Grenade till Martinique 160 M gjorde vi i fyra härliga etapper ,kryssbog , fart upp till 8,5 knop i sköna Atlantvågorna, JÄTTEHÄRLIGT!
Nästa ö tillsammans med Lisa blir st Lucia cirka trettio distans söderut.

Skickat från min iPad