Båten på land.

Det var en händelserika dagar innan upptagningen. När vi lämnade hamnen port Louis på Grenada för att ta oss till Clarks court för upptagning möttes vi av kraftig motsjö. Tre timmar med motorgång för att sedan lägga oss för ankar utanför upptagningsplatsen. Vi har planerat för fem dagars arbete med båten innan upptagningen och hemresan.

Efter tjugo minuter upptäcker vi att båten draggar. Vi driver med rask fart in mot viken som dessutom är full med ankrande båtar. Jag rusar upp för att starta motorn ber Eila ta upp ankaret ( el drivet ankarspel ). Motorn är tvär död. Händer absolut inget när jag vrider om startnyckeln.
Ber Eila hissa segel medan jag försöker styra undan från de ankrade båtarna. Efter någon minut försök till kryssande finns det inte längre plats varpå seglen beordras ner och ankaret i igen.
Svettigt värre adrenalinet sprutar. Visslar och vinkar beordrande till en ribbåt som kommer till undsättning och bogserar oss till en boj. Pustar ut, det tar en bra stund innan lugnet återkommer.
Det visade sig att startmotorn rasat.
Arbete med båten gick bra upptagningen som utfördes av varvspersonalen likaså.
Jag har aldrig under mina år som båtägare upplevt den noggrannhet som varvspersonalen uppvisade. Två dykare som innan lyftet kontrollerade att lyftstropparna hamnade på rätt plats.
Efter upptagning var det fyra man som gjorde rent botten med högtryckssprutor och skrapning . Stöttningen av båten var förstklassig.
Vi har en överenskommelse med dels en motortekniker som byter startmotor och generatorer en annan sköter tillsynen och ventilering av båten. När vi kommer åter i oktober så är båten rentvättad och lagad.
Planerna för nästa etapp är inte bestämda. Vi vill se mer av Karibien . Planerar att segla söderut mot Tobago för att sedan styra kosan mot Cuba. Resan så här långt har varit spännande och innehållsrik på många sett.
Mötena med människor och deras livsvillkor Som är så annorlunda mot vad vi är vana med. Att se fattigdomen berör. Att möta människor som helt saknar skyddsnät som ber oss om arbetsuppgifter för att få pengar till mat beskriver en verklighet som vi inte känner igen.
Konsekvensens av Arbetslösheten får vi beskrivna via möten med arbetslösa i Spanien och Portugal . Portugals ungdomsarbetslöshet är skrämmande troligen är den lika hög i Spanien.
En generell bild från alla länder är de rika har det bra. En annan bild som ges främst i Karibien från öbefolkningen är deras beskrivningar av klimatförändringarna.
Att resa som vi fått möjlighet att göra är berikande och det känner vi stor tacksamhet för. Lennart o Eila

Skickat från min iPad

Inför upptagning.

Vi har dagarna fyllda med städning att ta bort segel tvätta kläder och båt.

Motorn skall få ny olja samt oljefilter. Denna motor har förövrigt slutat släppa ifrån sig blårök.

Den troliga orsaken till problemet var att vi kört på tomgång under för långa perioder för att ladda batterierna . När vi istället använt vår bensindrivna generator för laddning samt låtit motorn arbetat på maxvarv för att bränna bort sotet i turbon så fungerar allt som det ska.

Vi har fått många nya erfarenheter under resans gång. Vi känner oss något mer bekväma med Karibien efter tre månades vistelse här.

Vi ligger numera oftast på svaj. Kostnaderna för hamnvistelse ligger runt fyra till fem hundra kronor per natt jämfört med 0 kronor för ankring.

Vi planerar för nästa segling.med start i november. Vi åker då först söderut till Tobago för att sedan styra norrut upp mot Cuba. Därefter är det oklart. Eila funderar på ABC öarna utanför Venezuela. Annars bär det av mot Azorerna.

Klimatet blir varmare och luftfuktigheten ökar desto närmre vi kommer "sommaren".
Seglingen här är kul utifrån att det alltid blåser och under vissa passager bjuds vi på härligt gungande när Atlanten ligger på ända från Afrika.

Befolkningen är överlag härliga, artiga och vänliga. Hjälpsamheten är ett signum.

Matpriserna är dyra restaurangernas priser ännu dyrare. Generellt är restaurang besöken mycket dyrare än i Sverige.

Bussresandet är däremot billiga och annorlunda. Små bilar liknande folkvagnsbussar med plats för tolv personer, oftast med reggae musik dånande i högtalarna. Dessa chaufförers framfart på vägarna påminner om biltjuvars eller rallyförarens tempo. De tutar oavbrutet och ibland tvärnitar de och backar för att hämta upp en resenär. Bussturerna är fartfyllda och spännande.

32 Grader i skuggan.

Vi är på Mayreau, en favorit i repris. Här är rena paradiset, det upptäckte vi redan när Anders med familj var med. Nu sitter vi uppe vid first stop, en backe upp till Combination Café med utsikt över viken där Archipelago ligger. Vattnet har nu en temperatur av 29 plus och genomskinligt. Vi ska till Union Island och klarera ut o bunkra imorgon måndag. Sen har vi en dagsetapp kvar till Grenada. Där börjar jobbet, att ta ner segel o allt ovanför däck, stuva in allt som ska vara kvar i båten i sex månader på land. Vi får inte med oss allt på flyget, bara det allra nödvändigaste. Lennart fick sin första fisk häromdagen, en barracuda cirka sextio cm lång men inte så fet. Vi vågade inte äta fisken efter att läst i seglingsbeskrivningen som menade att denna fisk är högst i näringskedjan och bör inte ätas söder om Martinique. Har nu provat dykarutrustningen efter att satt dingelinan runt propellern. Annars är det härligt lugnt och vi mår bra omgärdade av underbar utsikt och vacker fågelsång.

Skickat från min iPad

Vi seglar söderut mot Grenada.

Efter 11 dagar på st Lucia styr vi mot Grenada och börjar förberedelserna för att ta upp båten. Det är många som lämnar båten på land för att åka hem under orkansäsongen.
Vi längtar hem. Nu har vi haft sommar i snart tio månader. I fyra månader har vi levt med en dagstemperatur på ca 30 grader. Vattentemperatur på som kallast på 26 grader.
Det blir till sist svårt att ta in alla nya intryck huvudet känns fullt, ögonen och hjärnan reagerar inte alls på intrycken som för 8 månader sedan. Våra huvuden behöver få vila inför nästa etapp. Det skall bli jätteskönt och kul att få komma hem.

Skickat från min iPad