Tobago, en spännande ö

Överseglingen från Carriacou mot Tobago blev variationsrik. Från lugna vatten och halvvind till squalls med femton sekundmeter kryssbog och vågor som byggde till två/ tre meter. Rogers premiärtur med oss på öppet vatten blev inte lugn precis. Men alla tre klarade oss utan sjösjuka eller andra problem. Väl framme vid gryningen hittar vi Store bay i sydvästra hörnet av Tobago. Härifrån hade vi tipsats om att ta buss till Scarborough, huvudstaden. Där finns, som på Barbados, ingen hamn för småbåtar att lägga till, och det ligger på ostsidan med hela Atlantens vågor o vind emot.

vi tar en boj som visar sig vara gratis. Ingenstans på Tobago finns någon marina, så vatten får vi fylla på och bära, både för att dricka och till dusch och disk. Det får vi från en väldigt tillmötesgående kvinna på närmaste restaurang vid sandstranden. Rundtur runt ön med besök i regnskog med bad i vattenfall. Rundturen sker med betald chaufför tillika guide. Han har tidigare arbetat som fotograf på Natinal Geografic till glädje för Roger som är en hängiven naturfotograf. På ön finns all sorts obehagliga djur som anakondan samt ett antal andra kräldjur. kajmaner en krokodilart som blir upp till 5 meter. Men mest av allt en massa fåglar från kolibri till papegojor .

Satelittelefonen som Lennart gömde på ett bra ställe har efter tre veckors letande återfunnits. Den fanns hemma. Så vi har förhoppningar på att återse den när Martin och Tobias kommer den 1 december.

Nu är vi tillbaka på Grenada efter 13 timmars motorgång. En effektiv inklarering som sker via ett nytt dataprogram. Vi handleds genom processen av en mycket trevlig immigration personal. Grenada börjar kännas som ”hemma” här i Caribien.

I regnskogen

I regnskogen

image image

Pigeon point

Pigeon point

image image

 

 

 

 

Överseglat till Tobago

Via Carriacou som tillhör Grenada tog vi ett språng på 85 sjömil till Tobago. Vädret var lovande med ostlig sjö och vindar på 8-10 m/ s. Kursen 155. Det såg bra ut så vi kastade loss från Carriacou efter utklarering vid tvåtiden. Sjön var till en början helt enligt prognos 1-2 meter och vänlig. Ett par regnväder – squalls, gav vind upp till 15 m/s och vågorna byggde till kanske tre meter. Men allt gick bra, vi kom fram till Tobago södra strax efter gryningen. Vi tog en boj istället för att oroas över ankarfäste, här ska vi kanske vara en vecka och göra ön.

under resan var det stiltje vid ett par tillfällen. Motorn, suck, ljuder med ett bekant missljud. Ett ljud som lokaliseras till proppellraxeltätningen. Detta har plågat oss av och till sedan avresan från Eskilstuna. Tätningen byttes på Lanzarote men mekanikern som utförde arbetet glömde berätta hur den skall underhållas. Margarin fick tillfälligt fungera som smörjmedel. Resan gick bra det kändes lite ovant att segla på stora havet rent av lite nervöst.

Tobago har trots dagsregn känts trevlig helt annorlunda än de karibiska öarna vi tidigare besökt. Det skall bli kul att vara här under en vecka. Inte en marina på hela ön med femtiotusen invånare, kanske ett tips till någon entreprenör?

Äventyret fortsätter

Nu har vi Archipelago seglingsklar och har dragit ut storen för första gången, från st George till Prickley bay. Vi träffade Swede Dreams och fick höra en hel del berättelser från deras tid på Grenada. Deras två barn, tio och sju år går i lokal skola sedan september. Där har de fem lärare på tolv elever.

Roger Pedersen är med oss ombord sedan några dagar och är kvar några veckor. Vindarna till Tobago är inte gynnsamma, det kanske blir som med Madeira, att vi inte kommer dit. Men vi ska ta oss till Carriacou som ligger norrut och se vad som händer.

Just nu har vi gått till ett ölbryggeri som också serverar hamburgare, tre för nittio kronor, helt ok. Sen väntar en lugn kväll i båten när mörkret sänkt sig halv sju.

West Indies Beer Co.

West Indies Beer Co.

Inte längre på det torra

Från hotell till sjömansliv var steget lite jobbigt. Vi saknar AC, men fördelarna är många. Vi har vårt hem igen med alla våra saker.

startmotor o generatorer fungerar, däremot var den nyservade jollemotorn inte alls villig att starta när vi väl pumpat upp jollen. Vi var utan dricksvatten och hade tagit oss till vår favoritstrand Grand Anse, ett par timmars motorgång från sommarhamnen. Alternativen var att dra upp ankaret och lägga oss nära affärer eller ro. Vi började ro. Inte långt från Archipelago vinkade vi åt ett par i en jolle med motor. De kom genast o tog oss på släp, skönt, i motvind och en bra bit från land.

Vi hittade vatten och mat trots söndagsstängt på många håll. En taxi tog oss tillbaka till Coconut Beach där jollen var.

Nu kommer nästa bekymmer, ankarspelet är dött. Lennart får dra upp kättingen med handkraft och vi går in till Port Louis Marina. Det tre år gamla ankarspelet visar sig vara helt igensatt av korrosion och måste bytas ut. Det är tur vi sommarjobbat ihop en liten buffert för just såna här oförutsedda utgifter.

Vi väntar vår första gast, Roger, på torsdag och reparationerna och tvätt o annat varvas med bad i poolen.

 

På svaj utanför st George, Grenada

Detta är vad vi nu ser liggandes på svaj utanför st George, Grenada. Nä vi är inte ensamma