Framme.


Att segla över Atlanten i passadvindar är en rätt stillsam historia. Stillsam utifrån att vindriktningen var den samma under hela överfarten. Vindstyrkan har varierar mellan 10-16 m/s. Vågorna 2 1/2 m till 5 meter. Vanligtvis ca 3 meter. Ingen sjösjuka, däremot
periodvis svårt med sömnen på grund av allt gungande. Fiskelycka har vi inte haft, ett napp men den lossnade.
Stämningen ombord har varit god. Vår unge gast tyckte att vi revade för mycket och för ofta. Det har varit jätte skönt at vara tre under överfarten. Det innebar åtta timmar till rors per dygn. Under överfarten har vi haft radiokontakt med andra seglare varje dag.
Tillagning av mat och bakning av scones i stundtals helt galet gungande kräver mycket tålamod och humor.
Vi kom fram till Barbados mitt i natten. Villkoren som gäller är att alla skall klarera in innan landstigning får ske.
Inklareringen skall ske i djuphamnen med två meter hög betongkaj och massor av svall. Väl fastgjorde for båten fram och tillbaka mot betongkajen på ett våldsamt sätt.
Åsa lyckas ta sig iland och konstatera att allt är stängt. Via VHF radion meddelar Eila att vi inte kan ligga kvar pga. av skaderisken vi får motvilligt tillstånd att ankra upp utanför hamnen under förutsättning att vi kommer tillbaka nästkommande morgon för inklarering . Vid ca 04.40 UTC skålar vi i champagne ( en gåva från Eilas fd arbetskamrater ) för en lyckad överfart. Vi somnade och sov gott alla tre.

Skickat från min iPad

1+1 =3

Undrens tid är inte förbi. Vi har inte fått barn men en gast som följer oss över Atlanten och i Karibien. En flicka blev det som heter Åsa och som kommer från Göteborg. Hon är 31 år och är en mycket erfaren seglare som har seglat på nästan alla hav.
Vi schanghajade henne under hennes semester med sin mamma. Hon har en förstående mamma eller hur man ska se det, hon hade inget emot att bli av med sin dotter sa hon. Men vi kunde se saknaden i hennes blick över att bli övergiven på kap Verde.
Åsa känns jättebra, nyfiken och mycket kunnig. Nu får vi hoppass att hon står ut med oss och vi med henne. Det kan nog inte kännas bättre än det gör för mig och Eila. Tänk vad skönt att få vila 8 timmar mellan passen.
Åsa tycker att vi ska fiska vilket Eila och jag tidigare fattat beslut om att inte göra. Ett passivt beslut genom att hela tiden skjuta på beslutet om att skaffa fiskegrejer ombord. Imorgon köper Vi fiskegrejer.
På lördag bär det av. Det ska bli skönt . Prognosen ser bra ut under 7 dagar. Vi kommer att dagligen att rapportera via bloggen sailwitharchipelago.se. Resan är 2065 NM vi räknar ner för varje dygn.
Äntligen, vi längtar till Karibien. På Barbados väntar Anders och Hanna, Hedda och Frans att bli hämtade Lennart o Eila

Skickat från min iPad

På benen och snart på väg.

Trettio grader varmt och vindstilla. Avresan över Atlanten planeras till fredag 15/1.
Vi kommer att avsegla tillsammans med Swede Dream. Saker faller på plats, Eila har idag igen, blivit undersökt av ortopedspecialisten Thor, som bedömer att vi kan avsegla på fredag. Generatorfästet är färdigt och håller på att monteras.
Vi har käkat upp maten som vi gjorde iordning i LAS Palmas inför överfarten. Det kommer inte att bli enkelt att inhandla nytt. Av den enkla anledningen att det inte finns mycket att handla.
Det är förvånande hur mycket trevliga människor vi möter. All hjälpsamhet som finns mellan seglare främst från Sverige.
Det är så många spännande människor som ger sig ut på havet i små båtar. Litet axplock av roliga kommentarer, ” varje gång jag kommer i hamn vill jag sälja båten” säger en skeppare. En annan skeppare planerar att segla jorden runt under sex år med två barn och fru, säger följande ” egentligen tycker jag inte om att segla”.
Alla har de gemensamt att de är ödmjuka inför havet och dess krafter , nyfikna och vill upptäcka världen.
Skrämmande är det att upptäcka fattigdomen och avsaknad av sociala skyddsnät. Redan i norra Spanien samt Portugal blir fattigdomen påtaglig. Samtidigt som du i marinerna ser Ferrarin och Porsche. Här på kap Verde är fattigdomen mycket påtaglig.
I små mataffärerna kan du se upp till tre vakter beväpnade med batong och handfängsel. Och på gatorna syns lyx bilarna.
I Portugal är arbetslösheten 20%. Av dessa är 80% ungdomar. Välutbildade och utan arbete och det värsta av allt, de saknar framtidstro.
Portugals ekonomiska problem accelererade när det började betala av på stödlånen till IMF 2004. Politiken drev nödvändigheten av att minska den offentliga sektorn med resultat att att arbetslösheten ökar år från år och den ekonomiska krisen fördjupas i samma takt. Samma problem i hela Europa. Det är påtagligt ingen brist på pengar men uppenbara brister i fördelningspolitiken. Längtar ut på havet.

Skickat från min iPad

Oväntat möte.

Det blåser konstant hårda vindar i hamnen på kap Verde. I byarna uppmäts 30m/s. Det kräver tillsyn av båten som kastas hit och dit i sin förtöjning. Tampar har gått av och fendrar tryckts sönder.
Vid ett av dessa tillsynstillfällen ser jag en text på en t-tröja ” race medic”. Excuse me, are you à doktor frågar jag förhoppnings fullt.
Yes i am. Du kan prata svenska med mig säger han på danska. Det visar sig att denna läkare är ortoped kirurg som för tillfället arbetar i ett räddningsteam för en roddtävling över Atlanten . Han följer med till hotellet där han undersöker Eila och tittar på RTG bilderna. Därefter klipper han bort gipset. Han talar om att knät är stabilt och ordinerar att Eila skall börja röra på sig och att hon kan belasta benet. Vilken lycka att vi möttes där på bryggan.
Fästet till generatorn är inlämnat för reparation klart om tre dagar. Vi får hoppas att Eila hinner läka till dess.
Ett omfattande lågtryck ligger hotfullt nära vår resväg. I bästa fall försvinner det när allt annat är fixat.

Skickat från min iPad

Semester från seglingen.

Eilas gipsade ben gör det inte möjligt för henne att vistas på båten. Gipsad från vaden upp till halva låret så blir hon rätt rörelseinskränkt. Rullstol fick vi hyra av sjukhuset, modell mycket gammal. Det fanns inget stöd för det gipsade benet . Med hjälp av kryckorna och material från båten fixade vi till ett någorlunda stöd. Ser inte klokt ut men det funkar hjälpligt.
Seglingen hit var fartfylld. De två första dygnen 12-15 m/s. Korta krabba vågor som, korsade höga långa vågor, detta skapade en jobbig miljö att vistas i. Stiltjen därefter med gammal sjö förbättrade inte arbetsmiljön ombord.

När vi sedan styrde ned mot kap Verde så bjuds vi på kulingvindar tillsammans med accelerationsvindar mellan öarna. Tre kvadratmeter storsegel genererade en fart på mellan 5-8 knop under våldsamt tjut från riggen och brakande från brytande vågor.

I den nattsvarta natten med pålandsvind närmade vi oss en okänd hamn. Plotters gav ingen pålitlig information, den visade helt galet, tack och lov för att vi laddade ner iSailor till i-paden . Eila lotsade mig in till Hamnen i Mindelo.
Det var inte dax att andas ut än, det återstod att ankra upp på svaj i en mycket trång hamn med vindar på 20 m/s.
Efter sju dygn till havs låg vi till sist stilla . Vi var Omgivna av segelbåtar, avstånden var korta till närmsta båt. Efter intag av ankrings sup och mat somnade vi omgående.
Efter några timmar vaknade Lennart och sprang upp som skjuten ur en kanon, ankarkättingen rasslade ut i en väldig fart. Inte bra med tanke på närheten till båtarna runt omkring. På morgonen kunde vi konstatera att vi verkligen var nära en spansk segelbåt.

Båten har uppfört sig berömvärt, lugn, trygg, torr, känns jätteskönt.

När vi så småningom om lägger till på vid brygga FM efter ankomsten så tar det inte många minuter
innan Eila är på väg till sjukhuset. Vilken syn när hon bärs sittande i en stol på en gungande 400 meter lång brygga. Stolen ställs ner på en kärra som dras fram till en väntande ambulans.
Vi framkomsten till sjukhuset vill de ha 5000 i en valuta som vi inte har en andning om.
De tar inte emot vårt mastercard. Lennart lämnar sjukhuset. Vid entrén möter han ambulansföraren och frågar efter en bank. Det slutar med att Lennart får skjuts till och från banken med ambulans.
På sjukhuset möter vi en norsk familj med rötter på Kap Verde: mamman Elisabeth, dottern Nadja och sonen David.
Nadja erbjuder sig att tolka vilket kändes helt fantastiskt för läkaren var inget vidare på Engelska. Familjen hjälpte oss att fixa kryckor till Eila samt ett hotell som hade hiss. På detta hotell firade vi nyår och har fått uppleva ett fantastiskt fyrverkeri. Nu väntar vi på att Eilas knä ska bli bättre.
Det gäller att i varje situation göra det

Skickat från min iPad

En olycka kommer sällan ensam…

Nu har vi tillryggalagt en tredjedel av Atlantseglingen. Vi skulle inte till Kap Verde, men gissa var vi är nu? På ön näst längst till nordväst, dit vi tog oss i en kuling från norr med maximalt revade segel och därmed en någorlunda trygg segling trots vågor på stundtals, som vi uppskattar det ,fem-sex meter under mer än ett dygn.
Vi ligger på Mindelo Marina och det av två skäl: Eila har tvistat till sitt högerknä och behövde uppsöka läkare, kunde inte stödja på benet alls. Dessutom har fästet till generatorn lossnat genom att en bult som höll den gick av.
Eila har fått en läkarkonsultation och märkliga upplevelser: två marinaarbetare bar henne i stol flera hundra meter, från båten till hämtande ambulans. De hade ringt efter den från marinan. Nu har hon höger ben stödgipsat efter röntgen som inte visar brott. Gipset gör det svårt att röra sig annat än på plan mark med kryckor. Vi har därför tagit in på hotell tre minuter från marinan. Två veckor är ortopedens uppskattning av hur lång vila hon behöver, gipset går från halva låret till ankeln, på baksidan av benet.
Vi har trots allt upplevt så mycket hjälpsamhet och glädje mitt i allt. Bland annat träffade vi i väntrummet hos läkaren en norsk familj med rötter på Kap Verde. Dottern Nadja, 19 år, erbjöd sig att tolka hos läkaren, de följde med via apotek för kryckor, till ett hotell med hiss. Sen åt de middag på vårt hotell med oss. Fantastiska personer, de ska få en visning av Archipelago innan de återvänder till Oslo.

Skickat från Windows E-post

Caribien nästa.

Vi klarerar ut ikväll, sticker imorgon. Vädret ser lovande ut. NO vindar 10-12 m/s.
Vågor på tre till fyra meter. Båten är fixad, maten är packad. Vi kommer att lämna dagliga rapporter via radio som läggs ut på hemsidan via Mathias, äldste sonen. Firar jul med paket och Eldorado glögg. Direktsändning P 4 radio Sörmland kl 10.15. Nyårsafton blir det skumpa som Eila fick som pensionspresent från sitt arbete.
Det kan noteras en viss spänning ombord, gränsande till oro, tre veckor till havs är långt. Vi fick ljudböcker av Martin, yngste sonen, som kan förgylla tiden via mp 3. Det är härligt att vara pensionärer.
Många hälsningar Eila o Lennart på Archipelago

Skickat från min iPad

fina Las Palmas

En vän på facebook undrade om vi vuxit fast i Las Palmas. Det kan kännas så när vi väntat på att få hjälp med generatorn som visade sig fungera utmärkt. Den hade lite kontaktproblem som fixades under måndagen. Nu är vi igång med att köpa gasol, förstärka vindroderfästen, laga och vacuumpacka mat för tre veckor och annat, det kommer att ta några dagar. Sen ser det ut som om våghöjden blir lite väl maffig för vår smak på grund av ett lågtryck norr om och runt Azorerna. 4-5 meter. vi avvaktar någon dag och tittar på olika väderprognoser för att känna oss färdiga att åka. kanske blir det på lördag, vi kommer att meddela när o hur.

Avresa med förhinder.

Idag på luciadagen var det planerat för avfärd mot Barbados. Vi är på Gran Canaria i Las Palmas och väntar på reparation av vår generator.

Vi har det bra, varmt och skönt stan är både vacker och har en låg hamnavgift.
Spänningen stiger inför överfarten. Vi har nu bestämt rutten till Caribien och vilka öar vi ska besöka under de första månaderna. Gästflaggor har införskaffats.
Vi kommer att segla mot SW under ca 7-8 dygn ca 70 NM från Kap Verde svänger vi vänster när vi fångas av passadvindarna.
Klockan är sex i Sverige här sitter jag och skriver på ett cafe i kortbyxor och t-tröja. Det är ibland märkligt svårt att förstå att vi haft sommar sedan juni och det är fortfarande varmt och att det kommer att bli varmare.
Jag saknar inte julen men katter och barn och barnbarn och huset.

Vi träffar seglare varje dag och utbyter erfarenheter. En gissning är att det är mer en 50 svenska båtar som seglar över till caribien i december.
Vi har träffat fem båtar som planerar varvet runt.

En ny kunskap är att i seglarkretsarna här kallas de 1 åringar de som seglar till caribien och tillbaka till sverige under ett år.
Vi har mött flera par som seglat i mer än 20 år på världens alla hav.
Vi ser med spänning fram mot utvecklingen av vår fortsatta segling
blir vi 1 åringar eller blir det varvet runt vem vet ?